Hur många gånger kan ett hjärta krossas? Och hur många tårar kan man fälla under bara några få timmar? Hur lång tid tar det att inse att det inte är en mardröm att man stigit upp precis som vanligt på morgonen? Hur lång tid tar det att gå vidare utifallatt det tar slut en vanlig torsdag som idag? Hur många gånger ska man säga att man fortfarande älskar personen innan dom gör sitt val? Hur ont gör det att bli sårad? Och varför vänjer man sig aldrig vid smärtan när allting rassar? Varför blir man kär överhuvudtaget?
Nu är vi här igen älskling, och det är du inte jag den här gången som är osäker nu förstår jag hur du kände. Du måste kännt dig som en jävla pankakssmet du måste ha varit ledsen. Kunde du andas ordentligt? Eller du gjorde som jag gör hyperventilerar? Men du är modig älskling, det kan man inte säga något annat om du svarade när jag ringde. Men jag vill inte ta någon paus, jag vill ha dig dig dig dig dig bara dig. Och det är sant som jag sa du får göra slut med mig istället om du vill ha en paus, jag klarar inte en vecka utan dina kramar eller god morgon sms, jag klarar inte av att varken få se eller prata med dig. Men jag har bestämt det här också att jag ska överväga det noga om jag hellre gör slut nu än tar en paus för att se om en vecka igen. Eller snarare på torsdag eller fredag nästa vecka. Och är det som jag tror, pågrund av henne så vill jag bara säga att mitt hjärta sprack precis det gick i sönder. Så om du vill nu eller senare, så får du gärna plocka upp alla bitarna igen och limma och limma… Jag tror inte jag kan bli hel igen men om jag kan så får du gärna försöka. Jag trodde inte det skulle göra så här ont men vad hade jag väntat mig? Jag är ju kär, kär, kär. Och jag älskar dig älskling jag älskar dig över allt annat. Och jag har lovat mig själv att samla upp mina tårar och tankar när du kommer med bussen senare idag, vi ska prata och inte kramas. Jag ska ha en förklaring och jag ska lätta hjärtat en liten anning, för sanningen är den att jag är lycklig med dig och att du får mig att gå upp på morgonen. Så vad gör man när allting förändras? Jag är snart femton år gamal, och jag har sett för mycket grått nu. När färgas min värld rosa? Och vem färgar den älskling? Jag trodde vi hade det bra tillsammans, och nu kan jag inte låta bli att klandra mig själv, och jag tror hela tiden att det är jag som är felet att jag gjort något fel, att jag inte är tillräckligt bra. Det spelar säkert ingen roll längre, men jag älskar hur du kysser mig i pannan och viskar att det ordnar sig bara jag lugnar mig lite. Och även om du mår dåligt, så tänker jag finnas här för dig om du låter mig finnas här för jag älskar dig gubben, jag vill hjälpa dig så gott jag kan för allt jag vill är att du ska må bra. Jag gör nästan vad som helst för dig. Kärleken är sällan enkel, men jag älskar dig och det kan ingen i hela världen ta ifrån mig inte ens hon. Du är fin i mina ögon, och jag behöver dig hur mycket som helst.
Är det så här det känns att behöva någon? Så här det känns att sakna någon? Så här det känns att vara kär?
Jennifers Blog 